Satinsjukan

Vad är satin

Satin är ett hårlag som ger pälsen en metallisk glans. Det finns inom alla raser och hårlag i större eller mindre omfattning, även petmarsvin kan vara satin. Dock är det vanligare inom vissa linjer och raser, hos korthår är det tex vanligt hos goldens (self, crested, roan mfl), hos långhår har jag märkt att pe (pink eyed) och satin ofta går hand i hand, inte för att färgerna på något sätt hör ihop med satin genetiskt , utan för att man avlat in satin från många håll inom just de färgerna.

Det finns 3 godkända satinraser och det är satin, satincrested och satinsheltie. Att det finns en ras som heter rätt och slätt satin kan vara väldigt förvirrande eftersom även hårlaget heter satin, därför brukar man alltid skriva satin+ vilken ras på alla marsvin som inte är själva rasen satin, tex satinrex, satincoronet, satinpet osv.

Fífill, satinsheltie

Genetik

Satin beror på en recessiv gen och bägge föräldrarna måste bära på genen för att kunna ge satinungar. Eftersom satin endast syns om marsvinet har två anlag (homozygot) kan man inte se om marsvinet endast är bärare (ett anlag, heterozygot). Enda sättet att veta till 100% är om minst en förälder är satin eller marsvinet gett satinunge. Vissa bärare kan vara mjukare i pälsen men det är inget måste, oftast syns det inte alls förrän det föds en satinunge. Eftersom anlaget är recessivt kan det följa med i oändligt många generationer innan det ger sig till känna.

Två satin golden som föddes i en kull där det inte "skulle" komma satin. Foto: RosaMarsvin

Nedärvning

Satin-satin = 100% satin
Satin-bärare = 50% satin, 50% bärare
Satin-satinfri = 100% bärare
Bärare-bärare = 25% satinfritt, 25% satin, 50% bärare
Bärare-satinfri = 50% bärare, 50% satinfritt
Satinfri-satinfri = 100% satinfritt
Dessa uträkningar är endast statistik som stämmer i teorin, i praktiken är det slumpen som avgör vilket ungarna blir, man kan alltså få 100% satin efter bärare-bärare likväl som 100% satinfritt, förutom vid satin-satin, satin-satinfri och satinfri-satinfri som är garanterade resultat.

Wallhamras E de Satin, satinabessinier. Inget satin i stamtavlan men *Sessans* födelse bekräftar att både hennes mor och far var bärare. Foto: Arinah

Sjukdomen

Man vet inte vad satinsjukan beror på men forskning visar att alla satiner drabbas, det är bara en frågan om när sjukdomen bryter ut, jag vet flera marsvin som fått avlivas redan vid 6-7månader men det finns även marsvin som dör av ålder innan sjukdomen bryter ut även om det är ovanligt. Min personliga erfarenhet är att den vanligast bryter ut vid 2-3års ålder.

Vad som händer är att skelettet urkalkas, luckras upp och benmärgen försvinner. Skelettet blir skört och kroppen svarar med att bilda nytt ben i och runt lederna, eftersom det nya benet lätt går sönder kommer det att ligga lösa benbitar inne i lederna och skava. Efterhand som märgen försvinner minskar blodproduktionen och immunförsvaret försämras. Marsvinet kan också få frakturer utan att någon olycka skett, skelettet är så skört att det går sönder av sig själv, det bildas inget nytt ben och skadan läker aldrig.

Satinsjukan påminner mycket om en sjukdom som drabbar människor, Pagets sjukdom.

Även vanliga marsvin kan drabbas men det är extremt ovanligt. Det finns ingen forskning som visar om bärare drabbas oftare än vanliga marsvin men det enda fallet jag vet som bekräftats (genom röntgen)att det verkligen rörde sig om samma sjukdom var en bärare.

JumJums Fairlane, pe golden. Visade tidigt tecken på satinsjukan och avlivades vid 8månaders ålder. 3 månader på bilden och redan öm i bakdelen Foto: Ulle Wretfors/SMF 337 JumJums

Diagnostisering

Antingen genom blodprov där man mäter värdena av ALP (leverenzym) och kalcium, förhöjt ALP och minskat kalcium visar på sjukdom, eller genom röntgen. Jag har inte röntgat mina utan bara tagit blodprov och min erfarenhet är att sjukdomen måste ha gått långt för att provet ska ge utslag. Mina marsvin som jag har testat och som har visat symtom har fortfarande legat inom normalvärdena även om man kan se en tendens åt förhöjt ALP och minskat kalcium.

Blodprov tar man antingen med kanyl i halsvenen eller genom klipp i pulpan, mina har klippts då det är svårt att hålla dem tillräckligt stilla för halsstick i vaket tillstånd, det gör ont ett tag men går snabbt över.

Jag har märkt att om man stretchar marsvinen kan man upptäcka smärta på ett tidigt stadie, det är dock viktigt att man vet hur ens marsvin reagerar då vissa marsvin skriker även om det inte gör ont, lättast är att varje vecka klämma igenom marsvinet, då märker man fort minsta förändring från det normala.

Nellie visar att hon inte var avslappnad under stretchingen

Behandling

Det var en tjej som tog kontakt med mig och berättade om att man i USA har börjat att behandla sjuka satiner med UV-ljus och mjölksyrad kalk. Hon behandlar även sin egen satin och resultaten är lovande. I vissa fall har det till och med börjat återbildas ben!

Det är viktigt att behandlingen sätts in så fort det bara går eftersom de skador som redan har bildats inte går tillbaka och utan smärtstillande kommer de skadorna fortfarande göra ont. Det är även viktigt att det är just mjölksyrad kalk, vanlig kalk funkar tydligen inte.

Jag har börjat låta Nellie sola under en reptillampa flera gånger i veckan för att försöka skjuta upp sjukdomsutbrottet. Det ska bli spännande att se vad som händer, hon är nu 3,5år och fri på röntgen.

Sjukdomen är extremt smärtsam och det finns ingen behandling, det enda man kan göra när marsvinet börjar visa symtom är att så fort som möjligt avliva för att förkorta lidandet. På den holländska länken längst ner letar de efter ett botemedel men har ännu inte hittat något.

Marsvin är bytesdjur och döljer in i det längsta att de har ont så när man märker symtom har de redan rejält ont, dock kan det gå väldigt fort så även om marsvinet visar kraftig smärta behöver det inte ha haft ont mer än någon vecka.

Det verkar även finnas en variant som kommer i skov där marsvinet blir lite sämre för varje skov men mår bättre mellan skoven. Jag har haft ett sådant marsvin, Magic, och har hört om ett par till. Denna varianten är mycket svårare eftersom de mår relativt bra mellan skoven. När jag hade Magic visste jag knappt något om sjukdomen och han blev aldrig testad.

Jag har även märkt att stress eventuellt kan göra att sjukdomen bryter ut, vid tex en flytt.

Magic

Symtom

Vanliga symtom på sjukdomen är hoppande gång, som en kanin, ibland kan de också gå bredbent och på hela foten istället för på tårna, stel gång med hög rygg, allmän stelhet, att de ofta ligger på sidan när de vilar, för långa tänder och smärta vid tuggning (dreggling), sköra tänder och viktnergång.

Dolph, satin buff. Utvecklade satinsjukan vid 15månaders ålder och försämrades jättefort, avlivades kort där efter. Sättet Dolph ligger på är typiskt för satinsjuka djur. Foto: Luneas

Jag har haft en satin som utvecklat äggskalsöga, han gjorde det redan när han var ca 5månader och fick avlivas pga begynnande satinsjuka vid 7månader. Jag vet inte om det har något samband men om någon varit med om något liknande kan du väl höra av dig!

Det är svårt att se att Xander hade äggskalsöga eftersom bilden är så liten men det sitter i framkanten på ögat

Antal besök: